En liten storry som jag har kommit på! c8

Bestämde mig för att göra en berättelse, hoppas ni tycker om den! :3

                                                                                                      

- De glömda Enhörningarna-

del 1

Hur allt började

Det var för länge sedan som den första enhörningen klev i land med sin flock på Jorvik. Med hjälp av 

John Jarls båtar kunde dom åka med och gå i land vid Törne klipporna. 

Men enhörningarnas hingst, Ametheus, visste att de måste söka skydd någonstans. De kunde inte stå och beta vid en strand som är helt öppen. Han tittade runt och fick syn på en plats som vi nu kallar Äppellunden.

När människor inte varit där än var Äppellunden tät och Äppelträden var än väldigt små.

Där kunde Ametheus och hans flock på sju ston beta i frid och fröjd utan att nån människa skulle få syn på dom. John Jarl visste mycket väl att han hade haft de vackra hästarna som fripassagerare och hade sett till så att männen inte fick syn på dom. Ametheus  och hans flock fick beta där länge i frid, bort från människorna. 

Men Äppellunden hör ju till Hollow woods, och när fler människor kom byggdes städerna och byarna. 

Silverglade byn kom till, och så Vingården, Moorland och så klart Fort Pinta. 

Men människorna ville ha mer. När vildhästarna tämjdes och flera människor skaffade sig hästarna som skulle komma att bli Jorviks hjärta, så ville de också ha mer ridvägar- i skogen. 

I sammanband med vägen som byggdes runt silversong floden så byggdes också Valedale och Firgrove.

Som kom att bli mycket populära för hästägare. Men Ametheus visste att människor aldrig får nog. Han visste att inom några hundra år så skulle Äppellunden vara en plats för människor och möjligen bebodd. 

Men han ville inget säga. Han ville inte oroa stona, och särskilt inte Netorien, som väntade föl. Om 3 år skulle hennes föl komma, och han ville inte stressa henne. 

Så Ametheus bestämde sig. Stona, ja hela flocken skulle inget få veta.

500 år senare

Det var en tidig morgon. Luften var kall men Thronus var ute och lekte. Thronus var fölet som Netorien hade väntat. Thronus skulle bli flockens hingst efter Ametheus, när han dog. 

Människorna hade nu gjort ridväg runt Äppellunden, och det hade stona också märkt. Men Ametheus hade fortfarande inte varnat dom. Inte flyttat dom. Han ville inget säga trots att oron växte. 

Helt plötsligt hördes en motorsåg. Den kom bortifrån bron, och Ametheus hörde hur de vassa bladet skärde ner ett trädd. Sen hördes en till, och en till, och en till motorsåg som högg ner buskar och och träd. Stona vaknade av oljudet, och blev mycket oroliga. Thronus var nu 497 år, vilket är som en 2 år gammal häst för enhörningarna. Helt plötsligt sprang ett sto fram och gick till attack. Hon hette Alenya, och var rasande. Hon spetsade två utav arbetarna på sitt horn, innan ett skott hördes. Allt blev tyst. Ametheus undrade vad som hade hänt, och nosade i luften. Han kunde känna tre lukter. Nerhugget träd, blod och död. Han gnäggade förtvivlat mot sin flock att dom skulle ta skydd, men männen med motorsågarna omringade dom och sågade ner träd för träd. Ametheus fick panik. Dom var dömda att dö om dom inte kämpade emot. Men Ametheus ville inte kämpa emot. Han visste inte vad han skulle göra. Då kom det män in i deras lilla glänta. Fem män kom, men dom bar inte på motorsågar. Dom bar på gevär. Dom log och såg på enhörningarna som stod ihopsamlade bakom Ametheus. Då såg männen ett litet huvud sticka fram. Och en utav männen sköt. 

Skottet prickade lille Thronus i pannan, och han föll död till marken. Nu fick det vara nog. Thronus mamma, Netorien, gick till anfall mot mannen och spetsade honom rakt i magen med sitt horn. Hon var på väg mot en annan man innan ett skott flög genom luften och träffade hennes huvud. Död föll hon till marken. 

Flera utav de andra stona gick till anfall mot männen och alla föll döda till marken. Ametheus var nu rasande. Hans ögon var röda och tårar rann. I rent raseri gick han till anfall på de tre männen som var kvar. Han spetsade en, och fick ett skott i bogen. Men han kände inget längre. En till fick fastna på hans horn, och den siste skulle också få gå samma öde till mötes. Men precis innan han spetsade honom i magen så sköt mannen hans huvud. Och Ametheus föll död, likt resten av hans flock, som han skulle skydda och männen som hade dödat dem. 

Men Ametheus skulle inte dö. Han vaknade, och såg att han var på en vit äng. Det var inte snö, men gräset, himlen, träden och vattnet var vitt. Han såg ut på ängen, letade efter andra enhörningar, men han såg ingen. 

Helt plötsligt hörde han en röst från en hingst. 

Ametheus, började Gaya, deras gud. Ametheus såg upp på den enorma hingsten. Han hade en stor slöja över sig och silversmycken i håret. Gaya såg ner på Ametheus med sina silverfärgade ögon med ilska.

Varför varnade du inte din flock? Du kunde ha varnat dom om vad som skulle hända, men istället höll du tyst om det. Trodde du att John Jarl skulle skydda dig? Han är död, Ametheus. Han har fått frid, och så har din flock. Men du förtjänar inte frid. Du ledde din flock mot dess öde, och du själv dog med ilska i hjärtat. 

Gaya tog Ametheus horn, och slängde det i smält guld, hornet smältes långsamt sönder, och Ametheus skrek av smärta. Denna smärta ska du känna hela dit liv, Ametheus. Med de orden la Gaya en förbannelse över Ametheus, han skulle få vandra på jorden tills någon dödade honom, vilket var nästan omöjligt, förutom om ett Enhörningshorn dränkt i guld, spetsade hans panna. 

Ametheus föll., och föll och föll, tills han landade i snö. Han landade i Hollow woods, där han för evigt skulle ströva omkring som den svarta enhörningen, som förlorat sitt horn.

                                                                                                                                                             

Hoppas ni tyckte om den :3 Mer delar kommer! :D