men har kommit till kapitel 4, så kommer lägga ut kapitel efter kapitel lite då och då, så nu kommer det första!
varning! det är inga bilder!!
Katarina Mountainrock
Skulden
Kapittel
1
Det var en tidig sommar morgon. Luften var frisk och
det blåste en kall, svepande vind över träden. Katarina var ute och red med en
utav sina hästar, Darkking. Darkking var ett danskt varmblod med lugnt
temperament som älskade att springa fort. Dom red i skogen just denna morgonen,
och ingen utav dom visste att glädjen snart skulle försvinna som en fjäder i
vinden.
Dom red fortare och fortare, och vinden svepte i
Katarinas hår. Hon kände sig fri, och drev på Darkking. Han sprang snabbare,
snabbare, och sedan saktade han ner lite. Kurvan kom. En snäv kurva runt en
utbuktning av berget som stigen omger. Men Katarina var så glad, och när han
saktade ner drev hon bara på. Hon glömde av att det inte var hennes säkra
Jorviks varmblod Loveshadow hon red på som enkelt skulle kunna ta kurvan, utan
ett 4 årigt varmblod som inte visste bättre än att lita på Katarina som han
alltid gjorde, och rida fortare. Så Darkking red det fortaste han kunde. När
Katarina såg vad som skulle hända var det redan försent. Darkking han inte
svänga i farten, tappade greppet med de yttersta hovarna och sveptes ner för
bergskanten som var full med vassa klippor som rev mot hans sidor. Katarina han
hoppa av och ta tag i kanten på berget och häva sig upp, men hade rivit upp ett
stort, djupt sår i armen. När hon kunde tänka klart igen insåg hon vad som hade
hänt. Hon hade ju hört om sådana här olyckor förut i tidningarna, men aldrig
trott att det skulle hända just henne. Men nu hade det hänt, och hon hade tur
som klarade sig med ett sår på armen. Katarina sprang fram till kanten, och
fick se en hemsk syn, som gjorde så att hennes hjärta frös till is. Darkking
låg där nere, helt uppriven med sår i en pöl av blod. Katarina kunde se spåret
efter honom ner för bergsväggen. Han hade stött på många klippor, och nu var
han död. Han låg där nere, helt stilla.
Den sommar morgonen glömmer hon aldrig, och skuld
känslorna sitter fortfarande kvar, biter på hennes själ bit för bit, var dag
som går. Hon gick inte till stallet på två veckor efter det. Hon satt bara inne
på sitt rum, alla lampor var släckta och hon låg bara i sin säng. Hon kom inte
ens upp och åt, och ärret påminde henne bara om hur självisk hon hade varit och
drivit på fast Darkking hade satt stopp.
Men en natt, skulle allting förändras. Hon drömde om en
häst, som såg ut som en sagohäst. En svart fin häst stod vid transporten vid
vingården där hon hade sina hästar, och ropade på henne.
Katarina,
kom och hämta mig, ta hand om mig som din egen, och jag ska hjälpa dig. Kom och
hämta mig Katarina, du vet mitt namn…
När Katarina vaknade hade hon bara ett namn i huvudet. Summerbell,
viskade Katarina till sig själv och sprang.
hoppas ni tyckte om den:)
mera delar kommer!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar